— Livet, Människa i världen, Politik, Samhället —

Kring sexhandel och en alltför förenklad uppfattning om prostitution

2016-11-23

Singers debattinlägg som publicerades i Sydsvenskan idag har skapat en liten känslostorm hos en del läsare. Även hos mig.
Inlägget belyser prostitutionen som fenomen i vår tid. Singer försöker förklara sexköparnas okuvliga drift i förhållande till de prostituerades val att sälja sina kroppar. Som att prostitution skulle vara ett effektivt och inkomstberikande arbetsalternativ till snabbmatskedjornas stressfyllda och lågavlönade jobb. Som att det på något vis skulle vara strategiskt smart att bli hora? Att ”arbeta i en laglig bordell är varken särskilt farligt eller hälsovådligt” menar Singer och säger vidare att sexarbetare ”är stolta över att inte bara kunna ge fysisk njutning, men också känslomässigt stöd till människor som inte kan få sex någon annanstans”. Var det empiriska stödet för detta finns är oklart, så en får utgå från att det är Singers personliga uppfattning.

Under mina 12 år inom socialtjänsten har jag hittills inte mött en enda person, vare sig kvinna eller man eller annat, vare sig ung eller gammal eller mitt emellan, som njutit av sitt ”jobb” som prostituerad. Jag har inte träffat eller ens hört talas om någon som varit stolt över vad de gör för att tjäna pengar – eller som egentligen tycker att det är ett aktivt val utifrån situationen de befinner sig i. Och då pratar vi ändå om medborgare i det svenska samhället. Vi pratar inte ens om prostituerade utanför Sveriges gränser, i andra länder utan samma slags skyddsnät som vi har, i samhällen med större social utsatthet och växande klyftor mellan rik och fattig. Singer pratar däremot om prostituerade på global nivå, förvisso med undantag för barnsexhandel och trafficking. En farlig gränsdragning i sig, för vem avgör exakt var gränsen mellan en till synes frivillig bordellverksamhet där människor sexarbetar för sitt eget nöjes skull och ett ställe där samma människor indirekt tvingas ha sex mot pengar, kanske på grund brist på andra jobbmöjligheter? Verkligheten är inte så enkel att den alltid låter sig reduceras till att handla om människans egna val. Det gör mig både ledsen och arg att läsa en del av Singers argument, mest på grund av att de saknar djup och nyans på en psykosocial nivå. Därmed uteblir förståelsen för den större bakomliggande problematiken.
Det är lätt att rationalisera bort utsattheten genom att påvisa den marknadsmässiga relationen mellan utbud och efterfrågan. Det är enkelt att påstå att kriminalisering bara förvärrar för en redan ansatt grupp (sexsäljare men även sexköpare). Singer må ha rätt i en del, och han är uppenbarligen både påläst och genomtänkt i sina resonemang, och åberopar Amnestys ståndpunkt i världsdebatten. Men i praktiken innebär det inte att det problemet på individnivå blir löst på grund av att begränsande lagstiftning upphör. Inte ens till förmån för ”individens frihet”, för då utgår Singer från att prostitution generellt sett är ett helt frivilligt val.
Av de som säljer sex i världen vågar jag påstå att de flesta är kvinnor medan de flesta sexköpare är män. Prostitution utmålas ofta som världens äldsta yrke, vilket borde anses vara utrett och förkastat av historiker som med enkelhet kunnat peka på att jägare och fiskare ligger betydligt närmre sanningen. Sexköp går ut på att köpa en annan persons, oftast en kvinnas, kropp för en tidsperiod. Mer objektifiering av kroppen än så blir det liksom inte. Trots detta menar Singer att ”arbeta i en laglig bordell är varken särskilt farligt eller hälsovådligt”. Det är alltså inte psykiskt nedbrytande att sälja sin kropp, enligt honom, till skillnad från vad andra studier visat. Att feminister och andra strävare efter jämlikhet reagerar starkt på Singers debattartikel är föga förvånande.
vatten
I ett samhälle som kännetecknas av människors lika värde och rätt till ett fritt liv är avkriminalisering inget annat än ett tyst okej från staten. Ett okej som i att staten inte erkänner problemet utan återigen låter allt vara osynligt och ouppmärksammat. Det är ett myndigt, statligt okej vilket i sin tur innebär att prostitutionen fortsätter.
Men det är klart, tycker en inte att det är ett problem att t ex en gymnasietjej låter 3-4 män fritt använda sig av hennes underliv varje dag för att ha råd med att ta droger, eller att en högskolestuderande kille säljer sin pojkkropp till högt uppsatta tjänstemän för att ha råd med överprishyra på sitt andrahandskontrakt så är det ju fritt fram, eller hur? Men för de som möter och vågar lyssna på dessa trasiga och i allra högsta grad utsatta personer är prostitutionen ett reellt samhällsproblem. Precis som droger och kriminalitet. Och för dem? Det är ett övergripande och livsavgörande problem som oftast förekommer i samband med andra stora problem som missbruk, social utsatthet som t ex fattigdom och arbetslöshet och framför allt psykisk ohälsa (Källor bla: Rapport till Socialstyrelsen, Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål, Regeringskansliet: Mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål).
Prostitutionssupporters brukar beskylla motståndarna för att leverera moralkakor. Men människohandel, oavsett form, är ett problem som i grund och botten inte enbart handlar om moral. Det handlar främst om social och ekonomisk utsatthet och andra människors olika motiv och behov att dra fördel av denna utsatthet. Singers (m fl) har en förmåga att förenkla och romantisera eller försköna en långt mer mörk och komplex verklighet, där moralen förvisso är en bidragande faktor till problemet i fråga. För med moral kommer skam och skuld. Med moral kommer förväntningar och reaktioner.
Men moralen kan även vara en indikator, en kompass som visar vägen i samhället utifrån rådande förhållande. Singer pekar på individens fria vilja som det absoluta rättesnöret som ett argument för att avkriminalisera sexhandel på global nivå, men då behöver vi komma ihåg något avgörande. Då frikopplas staten från skyldigheten att uppmärksamma var och en av de människor som är fast i prostitution och de problemen som i de allra flesta fall medföljer. Vi får helt enkelt tulla på alla människors lika värde och rätt till ett fritt liv.
Och om inte det är bakåtsträvande i vårt samhälle, vad är det då?
(Till er som undrat varför jag inte kommenterar direkt på ursprungsartikeln: Sydsvenskan kan inte publicera detta svar då det redan finns att hitta på Facebook och här på bloggen.)

facebook Share on Facebook
Twitter Tweet
Follow Follow us

31 reaktioner på ”Kring sexhandel och en alltför förenklad uppfattning om prostitution”

  1. Eftersom du kallade Singers artikel för en alltför förenklad uppfattning om prostitution skulle jag vilja kalla ditt inlägg för en alltför ensidig uppfattning om prostitution, för det allra första som slår mig när jag läser ditt inlägg är att du endast ser en enda sida av sexarbete. Du har bara erfarenhet av att möta människor som säljer sex för att de är tvungna till det för att klara sig ekonomiskt. De gör det inte för att de själva tycker att det är värt att göra det annat än för att överleva.
    Orsaken till varför dina klienter vänder sig till sexarbete fastän det verkar ha varit en sista utväg är för att det går att tjäna snabba pengar utan någon större insats. Om samma förhållande hade gällt inom andra yrken så hade de naturligtvis även övervägt dessa. Städa en timme för 2000 kronor? Skotta snö i 20 minuter för 500 kronor? Skriv ett blogginlägg för 1000 kronor? Javisst, varför inte? Dessa tjänster genererar emellertid inte lika mycket pengar som att sälja sex eftersom de inte är lika åtråvärda. Om sexförsäljning och sexköp helt plötsligt skulle vara okej, både juridiskt som i folks medvetande i allmänhet, skulle priset förmodligen sjunka drastiskt på sextjänster. Detta skulle antagligen vara bra för dina klienter, eftersom alternativet att sälja sex inte skulle vara lika lockande något mer. De skulle behöva söka andra sätt att få ihop pengarna.
    Nu är det ju så att sexarbete aldrig någonsin kommer att försvinna, oberoende av vilka lagar man stiftar, vare sig det handlar om förbud mot köp, mot försäljning eller båda delarna. Efterfrågan finns, och så länge människor efterfrågar tjänsten och kan betala för den så finns det människor som kan tänkas utföra den. (Ett klargörande är på sin plats här: säljandet av sex handlar inte om att sälja och köpa en kropp. Om det vore så skulle även alla andra arbeten kunna räknas som ”kroppsförsäljning”: städare, snabbmatspersonal, skogsarbetare, vårdpersonal, etc. För att inte tala om de stackars människor som måste sälja sin hjärna: lärare, forskare, politiker, osv.)
    Nej, det är inte psykiskt nedbrytande att sälja sex. Däremot är det psykiskt nedbrytande att sexarbete i allmänhet ses som ett smutsigt, ovärdigt, hemskt, nedlåtande arbete som man endast befattar sig med om man befinner sig på samhällets botten. Om yrken som lagerarbetare, apotekare, barnskötare, hotellreceptionist eller tandläkare hade setts på samma negativa sätt är det ingen som skulle ha velat befatta sig med dessa yrken heller och arbetsgivare hade varit tvungna att betala höga summor för att få någon att utföra dem.
    Jag är själv sexarbetare, men jag kommer tyvärr aldrig kunna gå ut öppet med att jag säljer sex. Mina erfarenheter och åsikter måste vara anonyma eftersom samhällets inställning till sexarbete ser ut som den gör. Jag vill varken att jag själv, min familj eller mina vänner ska bli utsatta för diverse hot eller andra tråkigheter på grund av mitt val. I den bästa av världar skulle sexarbete ses som ett terapeutiskt arbete i linje med psykolog, kurator, beteendevetare och dylika yrken. För mig är det ett aktivt val att arbeta med sex och ja, jag är stolt över att kunna ge fysisk njutning och känslomässigt stöd till människor som behöver det (Singer har så rätt här).
    Misstolka mig inte. Jag förminskar inte det som dina klienter känner, tycker och tänker. Däremot är både du och de påverkade av samhällets syn på (=fördomar om) sexarbete. Det vore konstigt om de inte kände sig trasiga och utsatta efter en framgångsrik indoktrinering från både samhälle och media att sexarbete är det allra sista man ska ägna sig åt och att den som säljer alltid är ett offer.

  2. I am a website designer. Recently, I am designing a website template about gate.io. The boss’s requirements are very strange, which makes me very difficult. I have consulted many websites, and later I discovered your blog, which is the style I hope to need. thank you very much. Would you allow me to use your blog style as a reference? thank you!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *