Lunch för en tandlös?

När man drabbas av plötslig hunger och är på väg någonstans
blir det extra svårt om man inte har så många tänder. Familjen
bestämde sig hastigt och lustigt för en sen lunch på rullande fot,
eftersom vi skulle iväg på släktmiddag och det knorrades i magarna.
Valet föll på Burger Kings Drive In. Jag velade en stund om jag
skulle ta en milkshake eller ej. Det blev ej. Jag är så bedrövligt
trött på allt sött som kan likna vid näringsdrycker nämligen!
Beställde en kranvatten i mugg med sugrör och lock. Naturligtvis
ångrade jag mig så snart familjen började prassla med sina
hamburgerpapper. Helvete. Så snart den
förföriska doften av ultrasnabba kolhydrater och drypande fett i
sin slabbigaste form nådde mina näsborrar var det kört. Höll emot
ett tag men suget blev för starkt. Gick inte att stå emot speciellt
länge. Det gick ypperligt att sörpla i sig
konserveringsmedelshärjad hamburgerdressing, smält låtsasost med
tuggummikonsistens tillsammans med några bitar rostad lök som gojat
till sig i tidigare nämnt klet. Se’n var det slut med godheterna.
Eller? Jag vill gärna se mig själv som en
innovativ person. Men jag vet inte hur innovativt det var att suga
på tio-tolv pommes frites i ren desperation..? Jag vet inte om du
testat att suga på en pommes? Det är inget att rekommendera om jag
ska vara ärlig. Det är ingen större smaksensation utan snarare ett
snabbmats-antiklimax av rang. Men ibland har nöden ingen lag. Och
idag var jag i hungernöd. Desperat rentav! En efter en sög jag ut
innehållet från krispig pommes tills den slokade som ett sladdrigt
skal. Jag stirrade på den med lätt avsmak. Förbrukad, platt och
urlakad hängde den där bara där, helt uppgiven och såg allmänt
motbjudande ut i min hand. Resten av föredettingarna låg i en
sorglig, sladdrig, blöt hög i botten på den bruna Burger
King-påsen. Och mätt var jag knappast heller. Då slog det mig. Ännu
en dyster insikt. Burger King är inte nå’t kul häng för tandlösa,
det heller. Vi tandfattiga får nog hålla oss till barnmat eller
näringsdryck. Kvar i påsen, längst ner under alla hamburgerpapper
och kartonger såg jag den. Den sista förskrämda pommes friten.
Krispig och full av….pressad potatis, raffinerad beyond
recognition. Den trodde säkert att den kommit undan, men inget
undgår en hungrig kvinnas öga! Någonsin. Och nöden har som bekant
ingen lag, inte ens om det enda som finns att inta är ännu en
dödligt tråkig stump friterad potatis. Den slank den med. Och det
sista sladdriga liket slängdes på avskrädeshögen, förbrukad och
förplattad likt sina gelikar. Nöjd för stunden åkte jag vidare, mot
nya mål, i dubbel bemärkelse!

Annonser

En tanke

  1. Ska tänka på dina kloka ord nästa gång hamburgerandan faller på !
    Vi lever fortfarande i dyster prognos?!?! Ingen vill veta mer av oss.
    Vi fick väl vår kvot när jag lyckades ta oss igenom av alla slussar sist. Har dessutom en tid på onsdag så det ska vi väl buga o tacka för.
    Vi försöker upprätthålla samma goda anda som du men tyvärr är vi inte så bra på det. Uppskattar därför dina inlägg dubbelt upp för det får oss till skärpning!
    Tack du söta tjej på ny bild!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s