Hej Smärta.

Hej Smärta. Du är jävligt ovälkommen! Jag ville inte träffa dig alls mer, någonsin, men ändå kommer du igen för att hälsa på. Du dyker upp från ingenstans och vägrar se’n att gå. Tvingar mig att vila i mörkret fastän det fortfarande är dag och får mig att svälja piller jag inte vill ta. Fan för dig, alltså!

Hej Smärta. Du inte bara stör utan du förstör. Du tar min ork och min lust och mitt humör och du gör skit av alltihop! Du biter dig fast i mitt inre, som en smärtsam parasit som långsamt dränerar mig på allt hopp. Du gör mig trött, arg, ledsen. Jag vill fan inte vara med! Men det bryr du dig inte om. Du har aldrig brytt dig om det.

Hej Smärta. Jag önskar jag kunde säga hejdå! Köra iväg dig som den ovälkomna inkräktare du är. Men det går inte. Du är här nu, stark och hård. Och jag blir med ens liten och svag igen. Så lätt det är att bryta ner mig, eller hur…? Min enda, klena tröst just nu är att tiden är på min sida. Med tiden försvinner du, det vet jag nu, efter alla dina tusen plågsamma besök. Timmarna går och sakta tynar du bort, när du väl börjat tappa din kraft och styrka. Och då får jag glädjen tillbaka.

Hej Smärta. Och snart hejdå. Jag väntar ut dig, för över tiden kan du aldrig rå.

20131114-173107.jpg

Please follow and like us:
0