Hjärngröt

20140325-230222.jpg

– Att sluta tänka vore en bra idé i det här läget, hör jag mig själv säga högt och bestämt med irriterad underton inuti mitt huvud.
Och jag har rätt.
Som vanligt.
Men orden drunknar i det växande infernot i mitt bröst.

Att vara en tänkande varelse är inte alltid att föredra. Ibland önskar jag att det bara skulle bli tyst och lugnt därinne.
Hela tiden.
Istället är det en jävla röra!
Stökigt, skrikigt, bråkigt.
Inte alltid, men just nu.
En enda sörja.
Hjärngröt.

Jag skulle vilja rädda mig själv men jag kan inte. Totalt invaderad av tankar om dåtid, framtid, nutid blir det svårt att få det att bli lugnt och stillsamt igen. Med åren har jag lärt mig att bemästra min egen febrila hjärnverksamhet men ibland är det bara för mycket.
Hjärngröten är ett faktum.

De negativa tankarna får snabbt grogrund i den temporära men ytterst påtagliga osäkerhetens geggiga träsk.
– Det går inget vidare, eller hur…
– Vad du än gör så blir det fel…
– Var inte nöjd, det duger inte.

Det är inte sant, inget av det.
Det vet jag.
Ändå fortsätter de väsande, fräsande, pyrande orden hagla ner som tusen och åter tusen eldpilar över min minimala skyttegrav utan tak. Paralyserad av situationen ligger jag tyst och ihopkrupen med bara händerna som skydd över huvudet. Med flackande ögon låter jag livet passera förbi en stund, i väntan på stillhet…

Genast sköljer en känslosvallande våg av tsunamikaliber in, den första av många. Lika oönskat som väntat vaknar demonerna. De växer sig starka i mitt mörka inre. De klöser, river, förstör allt jag byggt upp.
– Era jävlar! Försvinn! vrålar Godheten men blir omedelbart konsumerad av baksuget från känslovågen och sörplas obevekligen ut i den ocean av ångest som hotar tätt intill. Dallrande, svettigt, mörkt och hotfullt är havet. Jag känner mig som en löjlig bit drivved som okontrollerbart tumlar runt under tiden vattenmassorna samlar ny styrka, lite som en köttluktande gammal trasa som kastats in till uttråkade kamphundar innanför stängsel.
Och så drabbar nästa våg, med full kraft.

I efterdyningarna kommer alla små snälla frågetecken och klappar och plåstrar om… De undrar med mjuk röst:
Varför tillåter du dig att oroa dig så här?
Varför gör du så här mot dig själv?
Varför sätter du dig i så dumma situationer?
Varför inte bara vara snäll mot sig själv…? ❤️
Dumt.
Lika dumt som att ställa upp i en boxningsmatch mot Klitskjo. Man kan liksom inte vinna. Det enda som är garanterat är att man får rejält med stryk.
Så, sluta tänk kvinna!!
Nu.

20140325-213713.jpg

Annonser

One thought

  1. Du är så klok men du måste ”let go” o försöka tänka”idag”. Svårt men ett måste. Känns annars som om man går under eller nästan kvävs.
    Du har ju så mycket runt dig med familj o studier. Otroligt med tanke på din stora olycka som satt spår för livet, att du bara orkar. Men vad spelar det för roll om brödsmulor o dammtussar växer, att studierna får ta längre tid!!!! Spelar i gen roll bara DU mår bra! Plötsligt en dag kommer tiden! Den tiden du får igen allt du lagt ut. Den tiden då danska syssla med dina kåserier. För ett är jag säker på! Din skrivartalang är stor o den ger dig utlopp för de inneboende demonerna. Så ” dagen idag är din. Gårdagen föll ur dina händer så den kan du inte göra något åt. Morgondagen vet du inget om men dagen idag är din så fyll den med det som är viktigast för dig”.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s