Norrländska lugnet

Det norrländska lugnet har infunnit sig kan jag snabbt konstatera där jag sitter i sängen, redo att sova, med en ljudlig men svalkande bordsfläkt från ICA klockan två på natten. Jag känner stillsamheten i min själ när ingen annan i familjen är vaken.

Dagarna här uppe i norr fylls av idel vänlighet och skratt, massor av familjetid och en speciell otvungenhet som är semestern tillägnad. Jag känner igen gator, hus, känslor och minnen från min barndom, och det berör mig på ett vis som är oväntat likväl som efterlängtat och önskvärt. Jag känner igen.
Känner igen känslan.
Känslan av att vara lycklig.
Känslan av att vara enkelt glad, håglös och fri.

Ryggen bränner lite lätt efter en solstinn dag vid en tjärn strax utanför Sundsvall: ett vattenhål kantat av barrträd, björkar och getingar. Simmande änder och lekande fisk som plaskade i vattnet. En stund som skapat fullt av minnen från en het sommardag där vi själva ordnade kvällens middag i form av öring från den spegelblanka sjön. En dag då vi kanske borde valt att ligga vid ett havsbad istället, men då kastfisket hägrade och gav utdelning. Svettiga och trötta begav vi oss hemåt och samlades efter dusch och någon timmes vilande för att äta middag tillsammans, precis som det ska vara i slutet av juli då sommarlovet vandrar mot sitt slut och kvällarna sakteliga blir marginellt kortare…

Dagar som denna uppskattar jag lugnet.
Friden.
Tystheten.
Enkelheten.
Jag har saknat känslan av att vara hel – och oavsett att jag fortfarande rent fysiskt inte alls är det, finner jag en sällsynt ro att känna mig hemma i en stad som aldrig varit mitt hem, i ett landskap som egentligen inte är mitt. Men det är mitt till låns efter alla somrar och vintrar jag tillbringat här.

Tack, norrländska skogar.
Tack, sundsvallsmygg.
Tack, släkten.
Tack du, själen, du som skänker mig ro efter en lång tids kaos i hjärna och hjärta.
För första gången på länge känner jag mig lugn och trygg i att det kommer att bli bra till slut, allt det här.
Livet.
Fullt av prövningar och utmaningar måhända, men just nu kontrollerbart och hanterbart.
Livet – en dag avverkad och många fler som följer.
Och då är det bäst att göra det bästa möjliga av dem, eller hur…? ❤️
20140730-021330-8010040.jpg

20140730-021329-8009093.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s