Min pappa.

Idag skulle min pappa fyllt 80 år.
Min pappa.
Min förebild.
Min idol på många vis.
Alltid snäll och nöjd.
Sällan sur.
Aldrig krävande.
Inte ens när han åts upp av cancern för tio år sedan klagade han speciellt mycket. Ville väl inte vara till besvär. Ville mest bli omtyckt. Älskad. Och det var han, för den till synes okomplicerade man han faktiskt var.
En fin man.

Idag skulle han ha fyllt 80 år, min pappa.
Vi skulle ha firat hans dag på något fint sätt, kanske utomlands i solen eller i vart fall på en utflykt. Helt säkert med en massa god mat…och whiskey! Pappa älskade whiskey. Det var inte mycket som slog det i hans värld. Kanske choklad eller öl, fast whiskey toppade nog ändå allt.
Så ikväll, efter att vi varit och satt blommor och tänt ljus på hans grav -där mamma för övrigt redan varit och fixat fint – tände vi ett ljus vid hans foto och höjde våra glas för gubben.
80-åringen som aldrig hann fylla mer än 70. Jag kan känna bitterhet mot den där jävla cancern som tog hans liv, men samtidigt glädje över att jag fick drygt 30 år med honom.
Min pappa.
Min hjälte.
Mitt allt.

Så skål för dig, pappa.
Skål på dig däruppe i himlen eller vart din själ nu än tog vägen!
Jag hoppas du väntar på mig en dag om många år när det är dags för oss att ses igen. ❤️
”Vi ses sen…” var de sista ord jag sa till dig, pappa.
Och det gör vi.
Vi ses igen.
Vi ses sen!

IMG_6266.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s