För en tid sedan skickade min dåvarande vårdcentralsläkare en remiss till Smärtrehabiliteringen i Lund.
Jag tänker på det lite som Hospis fast tvärtom.
Det är en form av sista anhalt, men inte för att dö utan för att fortsätta leva.
Eller börja leva, kanske jag skulle säga?
(Fast jag vågar inte riktigt hoppas på det… Än.) … Läs mer Smärtrehab – början på nåt nytt
Imorse tänkte jag skriva några väl valda ord om den här jävla årsdagen – men hela dagen förflöt i nån grå trög sorts förnekelsedimma… När jag satt i bilen och skulle köra hem för dagen så drabbades jag av en stark insikt: Det här är minsann ingen dag som ska sörjas. Det är inget att ha… Läs mer 1-up
Tror inte ett skit på skrock men den här jävla dagen, alltså… 😱😡😖 Fredagen den 13:e – blä för dig! Det började bra med en lugn och fin morgon som sakteliga stressades igång under förmiddagen. Möttes av ett skyfall utan dess like när jag skulle handla lunch utan vare sig jacka eller paraply. Och därefter… Läs mer Fredagen den 13:e for reals!
För drygt sju månader sedan påbörjade jag min högst ofrivilliga förvandling till halvrobot, då jag fick några titanplattor och ett gäng skruvar inopererade i huvudet efter min rätt så klantiga cykelolycka. En del fixeringsskruvar plockades bort med tiden men nu är det alltså dags för modelluppdatering, och två schyssta implantatskruvar sitter nu inborrade i käkbenet.… Läs mer Att förvandlas till en cyborg
Tack till er alla släktingar, kollegor, vänner och bekanta som gång på gång tillskriver mig epitetet modig. Tack till er som kallar mig stark. Och tuff! Tyvärr är jag inget av det. Jag råkar bara vara tvungen att härda ut i den mån det går eftersom det inte finns något alternativ. Hade det funnits det,… Läs mer Den högst subjektiva smärtan
