Kära dagbok. Igår hade jag skoj med livet som insats, vilket återspeglas idag. Och inatt! Låt mig berätta… Jag köpte en bra deal på nätet, du vet från ett sån’t ställe som har svinbra priser på kul grejer, tjänster och upplevelser som man egentligen inte behöver men köper ändå för att det är så billigt.… Läs mer 3×20 minuter=1 eon av smärta
Hittat lite gamla texter och dikter från Postis (!) och annat som jag skrivit. På 1900-talet. Typ 1991. I Staffanstorp. Och framåt genom åren. 😊 ENJOY, eller nåt. ——————— Denna är från lite senare i livet: HJÄRTATS VÄNTRUM ”Varmt välkommen in, sa Hjärtat Tro inte att Du stör. Hon har suttit länge tyst Och väntat… Läs mer Eko från det förflutna
– Vad fan har jag gett mig in på? – Det kommer aldrig att gå. Aldrig. För mycket att göra på för liten tid. – Äh, det kommer att gå skitbra! Jag är stark, jag kan, jag vill, jag ska! – Jag klarar det, bara vänta och se! Just go with the flow! – Ååå… Kan… Läs mer Kapten utan självkontroll
Tjejkväll. Ordet smakar 90-tal, Herreljunga Äppelcider, toscaananas med vaniljglass och MTV. Och massa fnittrigt snack om den nya, snygga killen i plugget, jobbigaste läraren, bästa låten just nu, om senaste reafyndet på H&M. Ordet smakar rosa Hubba Bubba och bubblig tonårsförälskelse. En tid när livet är förjävligt ena dagen och underbart nästa. Man älskar, man… Läs mer Tjejkväll…kaoz!
18 gånger. Jag har räknat dem alla. Alla gånger jag försökt koncentrera mig på att skriva en uppsatsplan ikväll. Det blanka dokumentet stirrar på mig. Lyser, irriterar, stör. Får det att klia i bröstet av frustration. FokuseraFokuseraFokusera. Men inget kommer. Inte ens ett ord. Eller en punkt. 18 gånger. Det är exakt så många gånger… Läs mer 18.
Förvirrad. Är. Bara. Förnamnet. En del av mig vill skratta och sjunga (stackars er!)! Jag vill bubblande av bus hoppa runt och leka, kittlas, stimma och vara supermycket jag! Livsbejakande, sprudlande glad och allälskande, som jag brukar vara! Eller brukade? En del av mig fattar ingenting. Vad som händer. Och det är en ny känsla… Läs mer Förvirrad
Varför kan jag inte bara ha ett normalt huvud som alla andra? Varför måste alla tankar gå på högvarv jämt? Jag som aldrig brukar vara nervös. Eller orolig. Jag som brukar gilla lite ombytlighet och spännande grejer…! Är det våren som stundar som är oviss och därmed besvärlig…? En osäker framtid som väntar med jobbet,… Läs mer Sinnesfrid? Ja tack. NU.
I spegeln ser jag henne. Hon som liknar mig. Förändrad. Jag vet inte om jag tycker om henne längre. Hon är som en uppdaterad version av mig själv. Lite klokare av insikten att livet är förgängligt. Lite lugnare i själen. Lite mer ordning och lite mindre inre kaos som drar och sliter i tankarna. Samtidigt… Läs mer En självreflektion i dubbel bemärkelse
Alla rör vi oss framåt i olika hastighet. Alltid framåt, timme för timme och dag för dag. Det enda vi vet med säkerhet i livet, är att det en dag tar slut. Vi har nått fram till mål. Livets ändstation, tack och godnatt. Hur många dagar man har på sig vet ingen. Och på väg… Läs mer Längs Livets väg, vem vill du vara då?
– Var bor den här? hör jag mig själv säga när jag hjälper till att torka en nydiskad såsslev i en släktings kök. Ett par höjda ögonbryn och ett svar som låter sig dröjas på indikerar att det sannolikt är en märklig fråga jag ställt, åtminstone när man talar om ett köksredskap. Jag vill bara… Läs mer Var får såssleven bo?
