I korta drag så kan jag dricka alkohol och äta mina vanliga värktabletter om jag vill. Men det vill jag inte. Jag kan men jag tänker inte. Det är dags att testa nåt nytt, och att våga möta det onda istället för att döva det är kanske enda vägen, vad vet jag? … Läs mer Jag kan men jag tänker inte!
Vi är en brokig skara människor som samlas där på andra våningen i det gamla röda tegelhuset på Lasarettsgatan. Hade vi stött på varann ute på sta´n, mötts på en arbetsplats, hamnat tillsammans vid en middag eller nå´n annan tillställning så hade vi nog aldrig hittat varann. Åtminstone inte som grupp. Antagligen inte som individer heller, annat än på ett ytligt plan. För det som förenar oss tio pratar man inte om.… Läs mer Konsten att sluta kriga
För en tid sedan skickade min dåvarande vårdcentralsläkare en remiss till Smärtrehabiliteringen i Lund.
Jag tänker på det lite som Hospis fast tvärtom.
Det är en form av sista anhalt, men inte för att dö utan för att fortsätta leva.
Eller börja leva, kanske jag skulle säga?
(Fast jag vågar inte riktigt hoppas på det… Än.) … Läs mer Smärtrehab – början på nåt nytt
Okej okej, jag fattar. Gud, Ödet, Slumpen, Socker-Conny eller Karma: I get it. Jag får sluta skolka från Livet. Jag insåg det just precis nu när jag ligger och väntar på att mina kick-ass smärtstillande ska verka, så jag slipper ha svinont i min halvrotfyllda tandfan som tandis varit och pillat i idag igen. 😬… Läs mer Färdigskolkat
Tack till er alla släktingar, kollegor, vänner och bekanta som gång på gång tillskriver mig epitetet modig. Tack till er som kallar mig stark. Och tuff! Tyvärr är jag inget av det. Jag råkar bara vara tvungen att härda ut i den mån det går eftersom det inte finns något alternativ. Hade det funnits det,… Läs mer Den högst subjektiva smärtan
De mänskliga hjärnan är en magisk manick – eller ett fantastiskt fenomen, vilket du vill. Det mest komplexa i vår kropp är just denna lilla en-en och en halvkilosklump av grå massa… Klumpen som rymmer enorma mängder information med en kapacitet som övergår vårt eget förstånd att ta in, är en mekanism fylld av oändlig… Läs mer In i bubblan en evighetssekund
Kära dagbok. Igår hade jag skoj med livet som insats, vilket återspeglas idag. Och inatt! Låt mig berätta… Jag köpte en bra deal på nätet, du vet från ett sån’t ställe som har svinbra priser på kul grejer, tjänster och upplevelser som man egentligen inte behöver men köper ändå för att det är så billigt.… Läs mer 3×20 minuter=1 eon av smärta
Hittat lite gamla texter och dikter från Postis (!) och annat som jag skrivit. På 1900-talet. Typ 1991. I Staffanstorp. Och framåt genom åren. 😊 ENJOY, eller nåt. ——————— Denna är från lite senare i livet: HJÄRTATS VÄNTRUM ”Varmt välkommen in, sa Hjärtat Tro inte att Du stör. Hon har suttit länge tyst Och väntat… Läs mer Eko från det förflutna
Hej Smärta. Du är jävligt ovälkommen! Jag ville inte träffa dig alls mer, någonsin, men ändå kommer du igen för att hälsa på. Du dyker upp från ingenstans och vägrar se’n att gå. Tvingar mig att vila i mörkret fastän det fortfarande är dag och får mig att svälja piller jag inte vill ta. Fan… Läs mer Hej Smärta.
