Jag vet att jag är en periodare. En bland många.Ett missbruksbarn av vår tid. Jag knarkar trygghet och kontroll och när det tar slut, som nu, vad gör jag då? Jag lättar på låset. Släpper på ramen. Ängsligt gläntar jag på den knarrande dörren och famlar i mörkret.Letar ljusknappen.Tankarna myllar, flyger, bökar, trängs i dunklet,… Läs mer Periodaren
Nu har jag funderat länge och väl på att öppna en webbshop, och äntligen bestämt mig. Så! Qvickologis lilla webbutik kommer att öppna här på hemsidan alldeles snart. Jag har mina tankar om vad som kan vara bra för mig att sälja och kul för dig att köpa, men nu behöver jag din input. Först:Här… Läs mer Qvickologis lilla webbutik
I morse började jag fundera på en sak. Det här med jämställdhet och strävan efter balans mellan könen i vårt binära samhälle. Det är faktiskt en svår sak! För att förändra världen behöver en börja med sig själv, heter det ju… Det är svårast av allt.… Läs mer Jämlikt? Jämställt? Jorå.
I korta drag så kan jag dricka alkohol och äta mina vanliga värktabletter om jag vill. Men det vill jag inte. Jag kan men jag tänker inte. Det är dags att testa nåt nytt, och att våga möta det onda istället för att döva det är kanske enda vägen, vad vet jag? … Läs mer Jag kan men jag tänker inte!
Jag har alltid varit en person som rätt som det är behöver ha omedelbart svar på saker. Jag behöver förstå hur allt fungerar. Veta grejer. På en gång! Speciellt sån’t jag har funderat kring ett tag och som har förbryllat mig, men som jag helt plötsligt bara inte står ut med att inte veta längre…… Läs mer Allt jag aldrig ville veta om grislik och petting
Om jag visste vad jag vet idag, vad skulle jag då göra ogjort i mitt liv? Kanske inte så mycket egentligen, när jag tänker efter. Trots att jag rykt på en del icke alls så vackra käftsmällar här i livet på grund av mina val i kombination med andra yttre omständigheter, så tänker jag ändå… Läs mer I retrospekt
Alla dessa känslor. Som vågor som fortsätter rulla in…… Läs mer Känslor – ett överskattat djävulskap?
Vissa stunder etsar sig fast. Som ett eko i ens minne. Jag undrar ibland vart allt tar vägen… Alla dessa sekunder i våra liv. De kan ju inte bara försvinna…? Speciellt inte de värdefulla sekvenserna. Alla dessa lösryckta fragment som tillsammans med en känsla betyder något – inte kan väl de gå förlorade? De spelas… Läs mer Minnenas bank
Morgonens nätbaserade upptäcktsfärd i parallellvärlden genererade ett talessätt som fick mig att stanna upp ett slag. Jag tänkte lite kring vad jag just läst. Hjärnans blixtsnabba tankebanor drog en koppling till ett samtal jag hade med en person häromdagen som rörde just det här: att tala. Eller ibland faktiskt välja att låta bli. Ibland… Läs mer Att tala för talandes skull
Med anledning av det antal flyktingvänliga, icke-inskränkta och allmänt medmänskliga statusuppdateringar jag gjort de sista åren, vill jag härmed be om ursäkt. Jag inser att jag retar upp folk. Eller folk och folk, åtminstone dig som är inbiten SD-anhängare – eller du som absolut inte är SD-anhängare utan bara envisas med att säga ”jag är… Läs mer Förlåt mig. För fan.
