Livet

Längs Livets väg, vem vill du vara då?

Alla rör vi oss framåt i olika hastighet. Alltid framåt, timme för timme och dag för dag. Det enda vi vet med säkerhet i livet, är att det en dag tar slut. Vi har nått fram till mål. Livets ändstation, tack och godnatt. Hur många dagar man har på sig vet ingen. Och på väg mot slutdestinationen långt borta i fjärran kan man ju alltid se till att ha trevligt! För ”Målet är ingenting, vägen är allt”, som Robban Broberg så enkelt fastslog med ett leende. En klok insikt. Alla dagar kanske inte kan vara en fest – men några kan det! Och resten av dagarna behöver inte vara så tokiga, de heller.
Du bestämmer själv hur de ska vara.
Dagarna.
Och vem du vill vara mitt i alltihop.
Du bestämmer själv hur det ska bli.
Livet.
Om du kommer att checka ut stolt, nöjd och tacksam över livet du fick till låns, över dagarna du valde innehåll i…och kanske framför allt över vem du var.
Samtidigt som vi konstant rör oss framåt i olika takt, är vi alla ensamma på vår färd genom livet. Du och jag slår kanske följe med varann ett tag men vi har alla har vår egen väg att gå och vårt eget bagage att bära. Men vi kan gå bredvid varann, du och jag? Hjälpas åt att dra när vägen känns svår och tung, och dansa, skutta, virvla fram tillsammans när det är nedförsbacke! Vid min sida har jag flera följeslagare. Och jag är deras. Ingen leder. Vi bara slår följe, på väg mot samma mål men med olika vägar att ta oss dit.
Fast det är så lätt, lättare än man tror, att förlora sig själv lite grann där mitt ute på livets väg, även om man nyss var så säker på att man visste exakt vart man skulle. Plötsligt kommer man på avkrokar. Något intressant i fjärran fångar din uppmärksamhet och leder dig bort, iväg från den slingrande stigen. Kanske glömde du bort, om än bara för ett litet tag, vart du var på väg, och varför. Eller så svängde bara huvudleden lite grann, vem vet?
Ja, du kanske fortfarande är på rätt väg fastän det inte kändes så.
Nyss.
Livet är så där.
Fullt av kämpiga, plågsamma uppförsbackar och lätta, glada nedförsbackar.
Besvärligt.
Härligt.
Oförutsägbart.
Ångestladdat.
Kärleksfullt.
Rutinartat och ombytligt på samma gång.
Och det är väl precis det som gör det uthärdligt och emellanåt även helt underbart!
När man blir osäker på vart man är på väg är det klokt att ta ett steg tillbaka.
Fundera.
Rekognoscera.
Minnas vart man skulle.
Fråga sig själv vem man är.
Vem jag är.
Vem jag visar att jag är genom ord och handling – och vem jag vill vara.
Vem vill du vara? ❤️
Här, nu, och i framtiden.
Du får bara en chans.
Livet du lever har inga repriser.
Det är bara ditt.
En enda gång.
Och den där enda gången
är faktiskt
just
N U
20140113-005233.jpg

354 reaktioner på ”Längs Livets väg, vem vill du vara då?

Kommentarer är stängda.