— Livet, Tankar —

It's All About Timing

2014-10-14

Varför blir det inte som man tänkt sig ibland?
Varför skiter sig saker i livet?
Ja, det kan man verkligen fråga sig!
Allt i livet handlar om timing, sa en klok människa till mig en gång.
Att det helt enkelt handlar om att befinna sig på rätt plats på rätt tid.
En rätt ordinär flicka som av en slump upptäcktes av nå’n viktig talangscout på tunnelbanan en vanlig tisdagsmorgon, och sedermera blir välbetald modell hade säkert hållt med. Även den som precis råkat lura döden med en hårsmån genom att för en gångs skull försova sig och därmed bli typ tre minuter sen till en ödesdiger trafikolycka hade kunnat instämma. Men för oss vanliga människor som vare sig undkommit döden eller råkat bli typ supermodeller då?
Spelar timing så stor roll?
Jag tror definitivt att svaret kan vara ja, OM vi räknar bort slumpens inverkan. Annars är det bara ren och skär tur vi pratar om, eller hur? Och tur, det är ju förvisso trevligt i sig, men inget att räkna med. Timing skulle däremot kunna få lov att spela en stor roll i mitt liv, om vi istället för slumpen tänker insikter och val.
Känslan av att livet eller delar av det skiter sig är inte behaglig. Det är en störig känsla som är ovälkommen hos de flesta av oss. Det skapar en upplevelse av att vara otillräcklig eller rentav misslyckad.
Fast så är det ju sällan.
Det finns enklare och mer rimliga förklaringar!
För ibland blir inte saker som man tänkt sig just eftersom man tänkt sig något annat! Man har gjort upp en bild inom sig kring hur något ska vara eller hur något ska bli.
Just nu.
Och blir det sedan inte så?
Ja, då är besvikelsen ett faktum och man upplever att livet skiter sig en smula, när det egentligen mest handlar om att man själv hade lite andra planer.
Livet höll väl bara inte med just precis då! 😉
Den insikten skulle ju faktiskt i sig kunna rädda mig från irritation, frustration, tårar och ledsamhet.
Ja, varför inte!
Jag kan ju faktiskt välja att inte förutsätta en massa. Att inte planera och skapa alla de här snygga illusionerna om hur livet och alla dess mindre beståndsdelar ska vara. Att inte lägga så mycket vikt vid att allt ska följa ett visst mönster.
MITT mönster.
För det gör det ju nästan aldrig ändå, menar jag. Och då är det så onödigt att ha spillt tid, energi och tankeverksamhet på något som ändå står lite utom min kontroll. Det mesta i livet gör ju faktiskt det, har jag förstått. Och vad är mer passande än att bara gilla läget då! 😊
”Var sak har sin tid” heter det så fint.
Vissa saker måste få mogna fram.
Omöjliga att forcera ligger de bara där helt obstinat och FETVÄGRAR att samexistera med resten av livet. Bråkigt och träligt trilskas de och inte förrän man låter dem vara helt och hållet, först när man nästan ignorerar dem fastän de väldigt påtagligt finns där, först DÅ så faller allt tillslut på plats.
Vad säger det oss?
Jo.
Man får liksom lita på processen.
På livets enkla men genialiska timing.
På att förutsättningarna ska vara rätt: plats, tid och rum ska hamna i nå’n form av perfekt linje, liksom.
Lite som mina stenrader i fönsterkarmen.
De kan jag åtminstone ha kontroll över, när livets övriga småkaos virvlar runt omkring.
Om du som jag är en tidsvis otålig själ – förvisso med stort tålamod – så kan det vara smått outhärdligt att stå ut när man vill att saker ska vara annorlunda typ NU.
Eller igår för den delen.
Fast det är väl det som är en del av utmaningen, antar jag?
Just wait for it…
And I am.
Still waiting for it to happen.
And eventually it will
Happen.
När tiden är mogen.
❤️