I korta drag så kan jag dricka alkohol och äta mina vanliga värktabletter om jag vill. Men det vill jag inte. Jag kan men jag tänker inte. Det är dags att testa nåt nytt, och att våga möta det onda istället för att döva det är kanske enda vägen, vad vet jag? … Läs mer Jag kan men jag tänker inte!
För en tid sedan skickade min dåvarande vårdcentralsläkare en remiss till Smärtrehabiliteringen i Lund.
Jag tänker på det lite som Hospis fast tvärtom.
Det är en form av sista anhalt, men inte för att dö utan för att fortsätta leva.
Eller börja leva, kanske jag skulle säga?
(Fast jag vågar inte riktigt hoppas på det… Än.) … Läs mer Smärtrehab – början på nåt nytt
Imorse tänkte jag skriva några väl valda ord om den här jävla årsdagen – men hela dagen förflöt i nån grå trög sorts förnekelsedimma… När jag satt i bilen och skulle köra hem för dagen så drabbades jag av en stark insikt: Det här är minsann ingen dag som ska sörjas. Det är inget att ha… Läs mer 1-up
För drygt sju månader sedan påbörjade jag min högst ofrivilliga förvandling till halvrobot, då jag fick några titanplattor och ett gäng skruvar inopererade i huvudet efter min rätt så klantiga cykelolycka. En del fixeringsskruvar plockades bort med tiden men nu är det alltså dags för modelluppdatering, och två schyssta implantatskruvar sitter nu inborrade i käkbenet.… Läs mer Att förvandlas till en cyborg
Psykiskt nedbrytande. Eller en vampyrfest. Kanske rentav en psykiskt nedbrytande vampyrfest? Så kan man kort och koncist sammanfatta dagens eskapad. Åkte ”akut” till Käkkirurgen för att kolla varför jag blivit öm i OP-såret igen. Jag är nästan dödligt rädd för infektioner efter min historik, om man så säger. Det klämdes och kändes på och konstaterades… Läs mer En psykiskt nedbrytande vampyrfest med segerflärp
Trött. Trött. TRÖTT. Huvudet värker som det pågår ett krig därinne samtidigt som det sargade tandköttet ömmar efter gårdagens utskruvning. Tre halvförstörda och våldsamt uppretade tänder skickar oupphörligen en miljard vassa nervspjut ner i hakan och upp i pannan. Det kliar i operationsärret så jag blir knäpp. Och det värker lite också. Jag undrar varför.… Läs mer Lite misär får man tåla
