Novemberkväll och mörkret är verkligen överallt. Jag är ensam hemma och väldigt mycket själv, i alla fall på nedanvåningen. Kravlösheten har i vanlig ordning kapplöpning med prestationsdrivet. Just nu har kravlösheten tagit överhanden och det innebär att jag hittas djupt försjunken i soffan utan minsta tecken på liv. Allt är släckt förutom några stearinljus framför… Läs mer Förändringarnas tid
Alla dessa flyktiga ord som ständigt susar genom hjärnan min… Olika bärighet, viktighet, storlek och betydelse har de. Så olika attribut, var och ett på eget unika vis. En del spretiga, ifrågasättande och hårda. Andra mjuka, hoppfulla och önskande. Vissa nostalgiska och sorgset längtande efter svunna minnen som aldrig kommer åter. Somliga beskrivande, definierade och… Läs mer Vår saga
– ”Om man tänker på livet som en lång resa, så är det här bara en kort stunds väntan mellan två tåg”, sa Han och bröt den förlamande tystnaden med uppriktig godhet i rösten när han såg mig stå där, ensam och rådvill. Jag var sannolikt en sorgsen syn, hastigt övergiven av Hoppet, snabbt infångad… Läs mer Perrong 2
