Är du också en sån där som funderar mycket?
Som grubblar lite extra innan man somnar, inte nödvändigtvis av oro utan mer för att försöka rensa upp. Som tänker så det knakar lite i huvudet ibland?
Är din bästa vän också din smartphone och Google, där du många gånger per dag snabbt kollar upp nya saker du ramlar över? Är du sån som uppfinner grejer och startar projekt på löpande band, fast bara i tanken?
Eller oftast bara i tanken… ☺️
Är du sån som jag, som ibland till och med försvinner in i min egen hjärna en liten stund, mitt under ett möte i nåt socialt sammanhang, när någon står framför och säger:
-”BLA-BLA-BLA”
…och man plötsligt kom på sig själv med att man glömde lyssna nu igen fastän man är vuxen och mogen och professionell och verkligen borde kunna fokusera?
Ja, man borde väl kunna fokusera på annat än vilka semesterresor man vill åka på (Rom, Nerja, Paris, Venedig, Thailand), hur många decimaler på pi man egentligen kan (11 i mitt fall), när Suezkanalen byggdes (1869) eller om man skickade med sonen en banan i morse eller inte (ja). Och vad man ska äta till middag på lördag (mingelmat på bal). Om det blir en solig sommar? (Så klart.) Och hur det går för alla stackare i Thailand så här många år efter tsunamin 2004… (inget svar)
Är det en form av kontrollerad tankeflykt kanske?
Eller okontrollerat kaos, vad vet jag.
Allt ifrån världssvält till inköpslistor till funderingar på ”hur livet blir om…”, blandat med minnen från barndomens pärlplattor på dagis passerar revy och avhandlas vid de mest udda tillfällen i mitt liv.
Dag som natt.
Samtidigt som Livet pågår för fullt, här och nu.
Rörigt måhända.
Men det har ju sina fördelar också!
Jag kan parallellprocessa rätt mycket på en och samma gång. Jag har ett grymt långtidsminne – fast kanske lite (läs: mycket!) sämre korttidsminne? Dessutom är jag sällan uttråkad eller direkt rastlös heller för det är alltid nåt som händer i mitt huvud! 😀
Fast ibland blir det bara för mycket av den här motorvägstrafiken i mitt huvud.
Alla tankar som kör i 190 åt motsatt körriktning. Alla oskrivna böcker, alla minnen, alla framtidsfunderingar med alternativa lösningar och utgångar…
Tänk att bara få det lugnt och tyst en dag.
Tyst, kära Hjärna.
Bara tänka EN tanke.
Inte hundra.
Undrar hur det hade varit?
Jo, jag vet.
Så inte jag.
Och lite hjärnkaos har väl ingen dött av! 🙂
Är du också sån, förresten?
Eller är det bara jag?
Ibland undrar jag om det bara jag som lider (njuter!) av denna sällsynta åkomma.
Mentalt högtryck deluxe!

Share on Facebook

Tweet

Follow us

Share

Share

Share

Share

Share