— olyckan, Tankar —

Rätt mycket misär fast ändå inte

2014-09-24

För dig som är less på mitt tand-dravel:
vänligen vänta till en gladare dag!
För er andra:
välkommen att vältra er lite i min kvällsmisär.
———————————
Fan för idag.
Verkligen!
Fick ännu en tand utdragen.
Tror det är nr 12 i ordningen?
Har nog tappat räkningen.
Dödsdomen kom för ett tag sedan men lät vänta på sitt genomförande pga nån spännande infektion.
Idag var det äntligen dags.
Operation: Extraction!
Tjoohoo.
Eller nåt. 😷😁
Irriterande nog tar det evigheters evigheter att bedöva också, tack vare dessa trasiga nerver… Plågsamt, men mest för själen. Tre ampuller, 15-17-20 stick och nån konstig pistolliknande superkraftsbedövning senare så dog all känsel bort. I tanden alltså, inte inom mig. 😨😱 Ångestladdad till max och med flyktläge tydligt initierat sprattlade jag runt i tandläkarstolen som en döende sill med en puls på 210 och vitnande knogar som lätt skulle kunna krossa såväl armstöd som betong. Allt i vanlig ordning alltså, när det är mentalt besvärliga ingrepp! 😁
Jag är glad att jag har en trevlig tandläkarklinik att gå till åtminstone!
Och att jag inte har nåt val är jag också tacksam för, annars hade jag inte haft tillstymmelse till nya tänder överhuvudtaget.
Sedan 19.30 ligger jag här, nedbäddad på mitt Safe Place (sängen) i kolmörkret. Känner viss touch of bitterhet och jag önskar lite grann att jag var en sån där person som envisas med att leta syndabockar – eller kanske kunde jag vara en person som ständigt känner mig som ett offer för livet eller nåt? Det vore kanske najs att ha nån att skylla på!
Vältra sig lite i sin egen misär, liksom.
Ja!
Men vem är syndabocken då?
Hm…
Efter viss eftertanke är de enda realistiska valen:
A) jag själv, som hängde väskfan på styret
eller
B) Gud, som jag hört är en snubbe som bossar över världen, människorna och allt som sker.
Alltså även över folk som inte kan cykla ordentligt vs den elaka jävla asfalten under dem.
Eftersom Gud inte finns (enligt mig – förlåt som fan, ni troende själar!) så måste det vara mitt eget fel. Men eftersom jag inte känner mig som ett offer kan jag inte förmå mig att förebrå mig själv. Faktiskt.
Jaha..?
Tillbaka på ruta ett!
Kanske är det bögarnas fel?
Eller Sverigedemokraternas! 😃👍
Det är poppis att skylla på dem nu, Åkessons gäng! Jag vet, för jag är en av dem som roar mig med det.
Vanligtvis.
Ikväll ägnar jag mig istället åt att vara sur på livet och pilla med tungan i hålet där den spruckna kindtanden satt, där jag ligger i min ensamhet och frossar i min egen olycka.
Ont har jag också, ifall jag glömde gnälla över det. 😠
Nä, vet du vad!
Imorgon ska jag jävlar i det tänka ut vem jag ska skylla på. 😃
Eller så vaknar jag bara upp – som alltid annars – lite gladare, lite nöjdare, lite mer i fas än ikväll, och med ett sår som inte längre är nytt utan faktiskt har börjat läka… 💞

IMG_6528.JPG

IMG_6526.PNG

IMG_6367.GIF

facebook Share on Facebook
Twitter Tweet
Follow Follow us

1 140 reaktioner på ”Rätt mycket misär fast ändå inte”

Kommentarer är stängda.