För en tid sedan skickade min dåvarande vårdcentralsläkare en remiss till Smärtrehabiliteringen i Lund.
Jag tänker på det lite som Hospis fast tvärtom.
Det är en form av sista anhalt, men inte för att dö utan för att fortsätta leva.
Eller börja leva, kanske jag skulle säga?
(Fast jag vågar inte riktigt hoppas på det… Än.) … Läs mer Smärtrehab – början på nåt nytt
Ååååå. Det suger att vara förkyld och febrig. Det var mest det jag ville ha sagt. Ögonen rinner, huvudet dunkar, febern invaderar mig och kroppen känns som en värkande klump av klistrig, sladdrig spaghetti. Minus den lilla detaljen att spaghetti inte kan ha värk eftersom pasta inte har nåt nervsystem. Det har jag, emellertid. Att… Läs mer Vissen. Och lite gnällig. Eller mycket!
Hej Smärta. Du är jävligt ovälkommen! Jag ville inte träffa dig alls mer, någonsin, men ändå kommer du igen för att hälsa på. Du dyker upp från ingenstans och vägrar se’n att gå. Tvingar mig att vila i mörkret fastän det fortfarande är dag och får mig att svälja piller jag inte vill ta. Fan… Läs mer Hej Smärta.
