— Humor, Livet —

Bröllopsstass med Crocs eller nå't annat fotriktigt

2015-05-19

Kära Internetfolk.
Idag har jag lyckats med flera saker. Jag har gått ur sängen (en bravad i sig), gått till jobbet och under eftermiddagen/kvällen – via annons på Fejjan – med oskäligt liten ansträngning raggat upp typ sjuttionio snygga festklänningar i lila färgskala till sommarens två bröllop. Den ekvationen blir svårlöst, och då tänker jag inte enbart ekonomiskt utan även praktiskt. Hur ska jag hinna med alla byten liksom?
Ett viktigt kriterium för mig är att klänningen måste vara fin. Och skön. Kanske viktigast att den är skön för jag är minsann ingen som vill lida pin. Sedan ska det finnas all möjlighet att expandera, då jag planerar inta oskäliga mängder bröllopsmat och kanske även en del vin. Gratis är gott, det har min pappa alltid sagt, medan mamma jämt uppmanade mig att äta det som var dyrt. Ja, du förstår ju själv varför jag sällan blir hembjuden. 😬 Jag äter folk ur huset och ratar självfallet all potatis och annat billigt. 😋🍷Därför passar bröllopsinbjudan finfint, för då blir det snofsig mat och god dryck!
Tillbaka till den lila klänningen.💃🏻 Jag gillar inte blingbling och krafs. På den punkten var jag tydlig i annonsen. Ändå får jag bilder på kreationer som skulle kunna anstå en kunglighet på galamiddag (alternativt en rysk transa). Att den måste vara lagom lång så som det anstår en tant, har jag också blivit varse om. Min kära dotter är snabb på att upplysa mig om att vissa längder inte passar oss Mogna Qvinnor. (Och då ska tilläggas att jag absolut inte är nå’n rumpflashare utan uppskattar när man åtminstone döljer de bakre regionerna helt.) Celluliter och skrynkliga knän är liksom tecken på vishet snarare än ålderdom, det är jag säker på! Och för er som har åderbråck: grattis! Synbart äldre = märkbart visare, det säger min egen helt vetenskapligt förankrade ekvation. 😃 Men tydligen ska man dölja sina kroppsliga tecken på vishet, det tycker åtminstone dottern. Jag förstår ingenting?
En stor nackdel i bröllops-finklännings-sammanhanget är att jag är (dvs har blivit) totalt värdelös på klackskor. Jag vinglar mest runt och ser nervös alternativt väldigt bajsnödig ut, och ingadera är väl speciellt klädsamt på ett bröllop tänker jag. Men vad är alternativet? Crocs är liksom uteslutet även för en självutnämnd trailer trash hillbilly-tant som mig. (Jag har faktiskt chockrosa Crocs, två nummer för stora. Fast det kanske man inte ska skryta om?)

Nähäpp. Det får nog bli klackaskor, tänker jag. Trots att mina tår krullar ihop sig och tånaglarna ramlar av, av bara tanken på att plågsamt tvingas ner i dessa små trånga tortyrvapen. Fast visst får man snygga ben och schysst hållning! Men om jag ska stå ut så måste jag ha nå’t att hoppas på. Detta hopp har ett namn. Det kallas flip flops och det är min livräddare på tjusiga tillställningar! ❤️ Jag väntar tills mörkret faller på, alternativt att folk blir fulla, vilket som än kommer först. Sedan åker de på. Fötterna gråter av glädje och jag blir en decimeter kortare, kutryggig och allmänt säckig – men lycklig ända in i själen! ❤️ Och har man bara fått vara SNÖGG ett tag så tänker jag att man får vara nöjd. Huvudsaken är väl kanske att fotona tas innan skobytet och inte efter, annars undrar väl värdparet vad de släppt in för löst grottfolk med kass hållning och fula skor. 😎
Det här med skorna är förresten en senare fråga. Fokus, Jännifär! Nu återstår arbetet med att välja klänning(ar)! Utbudet var större än väntat, glitterblingblinget mer bländande än jag trott och jag har även reviderat min uppfattning om vad folk har för gamla lila trasor hängandes i garderoben!
Önska mig lycka till. Nu ska det väljas klänning. (Undrar vilken som passar bäst till Crocs…?) 😂