För drygt sju månader sedan påbörjade jag min högst ofrivilliga förvandling till halvrobot, då jag fick några titanplattor och ett gäng skruvar inopererade i huvudet efter min rätt så klantiga cykelolycka. En del fixeringsskruvar plockades bort med tiden men nu är det alltså dags för modelluppdatering, och två schyssta implantatskruvar sitter nu inborrade i käkbenet.… Läs mer Att förvandlas till en cyborg
Tack till er alla släktingar, kollegor, vänner och bekanta som gång på gång tillskriver mig epitetet modig. Tack till er som kallar mig stark. Och tuff! Tyvärr är jag inget av det. Jag råkar bara vara tvungen att härda ut i den mån det går eftersom det inte finns något alternativ. Hade det funnits det,… Läs mer Den högst subjektiva smärtan
Idag är det dagen jag väntat på. Som jag trodde skulle komma i höstas, men som lät sig väntas på. Ikväll ska det sättas in implantatskruvar… Fan. Fan. Fan. FAN vad jag är rädd. Scared shitless. Typiskt mig också, att börja läsa en massa om biverkningar. Själva processen med benborrning och så vidare. Så jävla… Läs mer Scared shitless
Nu har jag bestämt mig. Jag tänker börja cykla igen. …snart… Face your inner demons! 😱😬 Denna gången är planen som följer: Jag ska cykla med hjälm och utan handväska på styret. Och definitivt utan att vara stressad. Som pepp önskar jag mig: En cykelkorg. En ny hjälm. Och en ny cykel. Med fotbroms. Med… Läs mer Våga vägra vägra cykla!
De mänskliga hjärnan är en magisk manick – eller ett fantastiskt fenomen, vilket du vill. Det mest komplexa i vår kropp är just denna lilla en-en och en halvkilosklump av grå massa… Klumpen som rymmer enorma mängder information med en kapacitet som övergår vårt eget förstånd att ta in, är en mekanism fylld av oändlig… Läs mer In i bubblan en evighetssekund
– Vad fan har jag gett mig in på? – Det kommer aldrig att gå. Aldrig. För mycket att göra på för liten tid. – Äh, det kommer att gå skitbra! Jag är stark, jag kan, jag vill, jag ska! – Jag klarar det, bara vänta och se! Just go with the flow! – Ååå… Kan… Läs mer Kapten utan självkontroll
I spegeln ser jag henne. Hon som liknar mig. Förändrad. Jag vet inte om jag tycker om henne längre. Hon är som en uppdaterad version av mig själv. Lite klokare av insikten att livet är förgängligt. Lite lugnare i själen. Lite mer ordning och lite mindre inre kaos som drar och sliter i tankarna. Samtidigt… Läs mer En självreflektion i dubbel bemärkelse
En försmak av ålderdomen: Sitter här i soffan och saglar och pratar obegripligt. Tacka vet jag massiv smärtlindring hos tandläkaren! Lite drygt när det släpper, bara. Nu tror jag att jag vet lite grann hur det känns att vara riktigt gammal: trött, tannalös, dreglande, småförvirrad, värk i käkar och knän… Och så får man dricka… Läs mer En försmak av ålderdomen
Tid att tänka. Tid att vara. Bara vara. Finnas. I nuet. Varför är det så ont om det nu för tiden? Mentala pauser och tid att ha tråkigt! Jag minns inte när jag hade tråkigt sista gången. Tror det var någon gång i 20-årsåldern när jag funderade på vad jag skulle hitta på. Jag satt och hade… Läs mer Lyxen att ha tråkigt
Hej Smärta. Du är jävligt ovälkommen! Jag ville inte träffa dig alls mer, någonsin, men ändå kommer du igen för att hälsa på. Du dyker upp från ingenstans och vägrar se’n att gå. Tvingar mig att vila i mörkret fastän det fortfarande är dag och får mig att svälja piller jag inte vill ta. Fan… Läs mer Hej Smärta.
