COD – the Widowmaker

2014-02-15

Jag är en människa som av naturen är ganska öppensinnad och generös i mina tankar.
Jag brukar inte döma människor och jag är rätt tolerant och accepterande.
Alla har sina fördelar och nackdelar liksom.
Men jag har ett litet problem.
Problemet är min man.
-”Don´t we all!” kanske du tänker då och nickar igenkännande. Har små problem med gubben, alltså. För du kanske vet vad jag pratar om redan innan jag sagt det?
Egentligen handlar det inte om mannen i sig utan valen han gör. Intresset han har.
Om man ens kan kalla det intresse? Idiotiskt tidsfördriv, soffnötningsmöjliggörare eller eskapism i modern tappning – välj själv!
Just precis;
problemet stavas PLAYSTATION.
En sketen PS3a.
En helvetemaskin som i vintras (?) uppgraderades med det tunga artilleriet:
COD Black Ops. Eller Ghost?
Call of Duty, alltså.
Da madderfakkin wargame. 🔫💣
Missförstå mig rätt!
Klart man kan spela ibland och en stund – även om jag själv inte fattar poängen.
Men jag kan för mitt liv inte förstå vad som är kul med ett spel som får en vuxen människa att ackompanjerat av sprutande patronhylsor i simulerad blodig hardcorecombat skjuta ihjäl låtsasfiender en hel kväll.
Och ibland en hel natt.
I en låtsasvärld.
Som är på blodigt allvar.
Att med stegrande aggression i rösten timme efter timme ryta (i sin ensamhet, dessutom!?):
-”Menförihelveteeeeeeee!!”
– ”UUUUUUUH!!!”
– ”Köp en lott!!”
och så favoriten:
– ”Amen föööör faaaaan! Jävla campare!!!”
Plus lite könsord och svordomar som jag inte ens ids skriva.
What’s the deal, liksom?
Det är ju inte precis så att han inte har en familj att ägna sig åt eller en fru att underhålla, eller? 😉
Och på Alla Hjärtans dag dessutom. Tillika vår 10-åriga bröllopsdag. Den firades rejält med massiva skottsalvor från en peacekeeper och typ femtonhundra handgranater som exploderar i mina öron. 😡
Rakt ut i högtalarna brölar det krigsföring, för hans trådlösa hörlurar har inte längre nåt batteri. De brukar ta slut efter tre timmars spelande vilket sannolikt borde vara en stark indikation att sluta spela, tycker du inte?
Men icke!
Hör jag en till ”HARDCORE TEAM DEATHMATCH!!!” konstateras med übermanlig spelröst så flippar jag!
Skitspel.
Dödens virtuella lekstuga för halvvuxna.
COD – the Widowmaker!
Sedan kan man ju alltid vända på steken. Man kan se saker från ett annat perspektiv och då blir allt genast lite ljusare!
Då tänker jag så här:
Hade han inte spelat så hade han säkert tjatat på mig att vi skulle socialisera. Alltså hade jag inte kunnat Facebooka, blogga, skriva Masters, flåsa runt på entimmesrunda genom Lödde med hunden och dottern, gosa med sonen när han lagt sig. Jag hade nog inte ens hunnit tvätta ikväll.
Eller dricka vin i min ensamhet för den delen! 🍷
Tänk vad mycket jag fått gjort ikväll, tack vare skitspelet! 😝
Skål på dig, skål på mig – och glad alla hjärtans dag, de sista två små minuterna av den! ❤️