— Livet, Tankar —

Fjärilsmänniskor

2014-04-01

20140401-061701.jpg

En döende påfågelfjäril hittades när vi städade garaget i helgen. Vacker, stolt men trött och vingbruten låg den där, flämtandes, och kämpade för sitt liv, helt förgäves. Hur kan något så fint vara så sprött och förgängligt? Jag undrar om den någonsin fick flyga…? Dess liv och utmätta tid på Jorden var hur som helst över efter att den sannolikt överlevt en mindre istid helt i onödan. Bortkastad tid och ett förlängt lidande mot ett ofrånkomligt slut kan man tänka, lite grann som de människor vars vägar ibland korsar vår, på vår resa genom livet…
Alla dessa vingbrutna, trötta stackare som bränner sin allra sista energi på att i ren desperation klamra sig fast vid det de identifierar som sitt liv. Istället för att lyckligt fladdra högt iväg över trädtopparna, värmda av solens första strålar, ligger de bara kvar.
Nästan orörliga.
Kalla.
Söndriga.
Olyckliga också, utan att ens veta om det.
Varför? Deras högt personliga och simpla definition av ”life as I know it” är den enda tillvaro de känner till. Men det finns ju så mycket mer! Tänk att alla dessa vackra och en gång så stolta och starka personer som av rutin, bekvämlighet, rädsla och oro ändå väljer att till varje pris hålla ett stenhårt grepp vid sin säkra men sakta dödligt kvävande tillvaro. Ett alltför tryggt liv som på sikt får deras drömmar att förtvina, som släpper luften ur deras förhoppningar, som sänker deras livsglädje och lust.
Som får alla vilda, vackra, stora känslor att bli tama, grå, fadda och kantstötta.
Nötta.
Som får blodet att flyta saktare och saktare tills det en dag koagulerar helt medan hjärtat kämpar förgäves för att slå.
En dag ligger de kanske där, flämtandes på dödsbädden, och undrar vad som hände?
Vart tog livet vägen?
Varför flög jag aldrig mot solen?
Fast det är kanske inte så lätt när ens vingar är brutna och man först måste laga dem. Om man aldrig sett annat än insidan av ett garage. Om blotta tanken på att lämna sin kokong är mer skrämmande än den stora värld som väntar på att erövras därute.
Någon gång i våra liv är vi nog alla Fjärilsmänniskor som behöver läka de skadade vingarna eller behöver någon annans hjälp att se livet från ett lite annat perspektiv, för att våga fladdra iväg.
Plötsligt gör vi det!
Vi virvlar upp i solens värmande rampljus!
Vilt och vågligt fladdrar vi iväg i vacker dans mot okända mål…
Åtminstone i tanken är vi fria. ❤️
Bättre att våga leva livet fladdrandes i en bräcklig men lycklig sekund, än att dö säker men utan att ens ha försökt flyga.

20140401-061655.jpg

facebook Share on Facebook
Twitter Tweet
Follow Follow us

3 885 reaktioner på ”Fjärilsmänniskor”

  26. Very nice post. I just stumbled upon your blog and wanted to say that I’ve truly enjoyed surfing around your blog posts.
    After all I’ll be subscribing to your feed and I hope you write again very soon!

  27. certainly like your web-site however you need to check the spelling on several
    of your posts. Many of them are rife with spelling problems and I in finding it very bothersome to tell the truth on the other
    hand I’ll surely come again again.

  34. Have you ever considered about adding a little bit more than just your articles?
    I mean, what you say is fundamental and everything.
    However think of if you added some great visuals or video clips to
    give your posts more, ”pop”! Your content is excellent but with pics
    and clips, this website could definitely be one of the best in its field.
    Wonderful blog!

  37. Generally I do not learn post on blogs, however I wish to say that this write-up very pressured me to check out and do it!
    Your writing taste has been surprised me. Thanks, very great article.

  43. If you are going for best contents like myself, only visit this
    web site everyday for the reason that it provides quality contents, thanks

Kommentarer är stängda.