— Livet, Politik, Samhället, Tankar —

Förlåt mig. För fan.

2015-11-10


Med anledning av det antal flyktingvänliga, icke-inskränkta och allmänt medmänskliga statusuppdateringar jag gjort de sista åren, vill jag härmed be om ursäkt. Jag inser att jag retar upp folk. Eller folk och folk, åtminstone dig som är inbiten SD-anhängare – eller du som absolut inte är SD-anhängare utan bara envisas med att säga  ”jag är inte rasist men…”, möjligen följt av ”fast SD är ju de enda som vågar lyfta frågan”. Zzz… Jag blir så trött. 😴
Jag ber om ursäkt för min humanitära sida. Jag vet att den kan verka stötande ibland, speciellt när jag gång på gång upplyses om att ”hela svenska välfärdssystemet faktiskt urholkas” under tiden alla vi svenskar i lugn och ro sitter och kränger tacos i soffan framför Idol. Samtidigt så har de där så kallade flyktingarna mage att ta sig över Medelhavet? I gummibåtar?! De utsätter faktiskt sina barn för risker! Och de tar sig genom en mängd länder i Europa för att söka något bättre, säkrare och tryggare i ditt land?! Att de inte skäms, va.
Förlåt också för min välvilja. Den bygger sannolikt på min ”löjliga naivitet”, som någon så delikat formulerade sig. Ja, jag säger förlåt som fan. Förlåt för att jag faktiskt har ett hjärta kvar! Och en hjärna, för du ska ju inte försöka inbilla mig att hela Sveriges välfärd står och faller med att 10.000 eller ens 100.000 eller varför inte 300.000 flyktingar söker asyl här. Då undrar jag verkligen vem av oss som behöver tänka till.
Slutligen vill jag be om ursäkt för att jag inte huserar hundra flyktingar i mitt hus. Ja, du vet, i en diskussion där argumenten tar slut brukar det där komma som en märklig slutkläm. Det är lite konstigt tycker jag, för jag har faktiskt aldrig varit med i en diskussion kring nedskärningar i vården där jag har anklagats för att inte agera om jag nu tycker som jag gör. Nej, jag har faktiskt aldrig uppmanas ta hem inlagda patienter till mig från en överbelagd  vårdavdelning bara för jag råkar tycka att man borde få vård om man är dödssjuk i t ex cancer. Det känns lite samma sak som att man kanske rimligtvis borde få asyl om man är dödshotad och faktiskt flyr för sitt liv. Eller? Ja, minus att nedskärningarna inom sjukvården inte verkar vara mitt personliga ansvar att ta tag i, men det är däremot flyktingfrågan för just denna kategori människor bör per automatik få bo i mitt garage för att jag tycker som jag gör. Punkt. (?)
Jag vill hur som helst be om ursäkt för mitt beteende. Jag har haft ambitionen att vara hyfsat ödmjuk, respektfull och förstående eftersom jag tror på det goda i människor. Jag har till och med gjort betydliga ansatser att ta fram fakta och bidra med reflektivt tänkande, både utifrån min person och utifrån min profession (inom socialtjänsten). Men jag inser att jag antagligen varit för generös i mitt antagande om det mänskliga släktet. Alla är  inte intresserade av fakta, logik och verklighetsförankrade påståenden. Nu återstår blott en enda önskan:

Snälla du. Spara din dumhet för dig själv. Svärta inte ner mina Facebookinlägg med dina åsikter som verkar vara baserade på en sjaskig blandning av taskig människosyn, förlegade fördomar och uppenbar trångsynthet med en grund i rätt tveksam kunskapsbas (Avpixlat, Flashback, etc.).

Missförstå mig rätt! Tyck vad du vill, för all del, men låt mig slippa se det på min sida, i mina kommentarsfält – och låt mig slippa höra det i mitt hem. Det är väl inte för mycket begärt, eller hur? Vi kommer ändå ingen vart, för du har bestämt dig. 

I gengäld låter jag dig och din ström av halvprovocerade propagandalänkar och allsköns smygrasistiskt grundade åsikter om Sveriges så kallade hotande undergång pga flyktingströmmen, vara. Jag tänker inte ens vara ”löjligt naiv” och ”godtrogen” nog att fortsätta påstå att merparten av de människor som kommer faktiskt inte är hatiska våldtäktsmän och IS-soldater vars främsta hobby är att bygga bomber och slakta hönor i trappuppgången. Eller att det inte handlar om någon invällande hord av underkuvade barnproducerande kvinnor som gillar att leva i harem, slå sina barn och odla potatis under parketten. Jag ska sluta påstå att ”de” inte är en grå massa med läskig kultur och mörkt sinne, som vill ha dina skattepengar samtidigt som de vägrar lära sig svenska och håller stenhårt i sin burka med siktet inställt på att ta över ditt Sverige. Jag kommer inte ens hävda att du borde öppna dina ögon, att detta är människor som du och jag. För du vill ändå inte lyssna.

Tar du upp frågan i ditt hem så biter jag mig i tungan av ren respekt. Och jag förväntar mig nu mer samma sak tillbaka. Förlåt mig, men jag är så sjukt trött på all denna okunskap och all detta felfokus – men inte skriver jag en massa skräp på din sida för det. Tänk och agera precis som du vill men snälla du, lämna mig utanför…

Avslutar med lite skämtblandat allvar: Du behöver ju inte tycka som jag – jag kan ju inte tvinga dig att ha rätt. 😏

facebook Share on Facebook
Twitter Tweet
Follow Follow us

2 577 reaktioner på ”Förlåt mig. För fan.”

Kommentarer är stängda.