Den här jävla tårtan, alltså.
Hade det inte varit för den, hade min blogg kunnat förbli politiskt ofärgad och snäll.
Jag kunde ha hållt mig till att skriva smålustiga inlägg eller gnälla över en krossad käke (min egen).
Men icke då.
Som vanligt är det svårt för mig att hålla käft när något retar upp mig så in i helvete.
Och det är egentligen inte tårtan i sig som irriterar, utan det som ligger bakom…
Jag hade tänkt att min blogg skulle vara personlig, med mycket humor och lite känslosamhet. Bra och dåligt om vartannat. Fast mest bra, för vi har för mycket dåligt i världen. Något jag egentligen ville välja bort att skriva om var politik av flera anledningar. För det första är jag inte politiskt likriktad även om jag har mina åsikter som är lätt högerriktade ifall du inte vet det redan. Det betyder dock inte att jag är ett kapitalistsvin som roffar åt mig konsumtionsvaror och cashar ut en fet lön under tiden jag trampar på underklassen, inte alls. Det betyder inte heller att jag tycker att de som har de knapert ställt ska ha det så medan överklassen ska sitta i plöffsiga fåtöljer med fötterna på skrivbordet och äta gåslever. För om du tror att det är så är du fel ute. Min politiska tillhörighet är – som för alla – ihopflätade med mina grundvärderingar vilket i kombination med mitt yrkesval som soc-tant gör att jag är en väldigt snäll och filantropisk människa och borgarbracka! I en och samma person. Det går hur bra som helst, kan jag säga! 🙂
För det andra tycker jag inte att politisk tillhörighet är det viktigaste i livet. Helt ärligt skiter jag i om du är sosse eller moderat, eller kanske centerpartist. Eller vänsteranhängare? Inga problem, bara du inte maskerar dig med rånarluva och lever jävel i politikens namn. Eller nå´t annat namn alls för den delen. Jag utgår kallt ifrån att alla människor har vett nog att använda sin hjärna att tänka med, och att det ligger på ditt eget ansvar att bilda dina åsikter på kunskapsbaserad bas i kombination med vad som känns rätt i ditt hjärta. Och sedan tycker jag att man får stå för sina yttranden, både i ord och handling.
Låter det stort?
Det är det nog, för jag har de senaste åren mött väldigt många människor som verkar ha valt att tillfälligt koppla bort sin förmåga att tänka, eller som kanske i hjärtat verkligen tycker att vissa grupper av jordens befolkning är mindre värda, eller som kanske bara förkastar sina grundvärderingar till förmån för en fråga som tydligen ligger många varmt om hjärtat, nämligen invandringen. Denna heta potatis som upprör många, speciellt en grupp som kallas (sd) och deras växande skara anhängare som jag inte riktigt förstår mig på.
För ett tag sedan kom det den här lätt uttjatade, mobilfilmade historian om järnrör och ”babben” Soran Ismail. I vägen för (sd)-trion kom en annan ”babbe” som det skulle bufflas på och som dessa tre (sd)s politiska-hot shots tvunget skulle provocera, samt en ”hora” som skulle sättas på plats. Har du missat filmen eller behöver uppfräschning av minnet, så se den här. Ett år senare, nu, kom den kanske lite mer blygsamma motattacken: en tårta. Och inte vilken tårta som helst, utan en gräddig sådan, rakt i huvudet på Jimmie Åkesson under en boksignering i Stockholm härom dagen. Detta har skapat stora rubriker i media och (sd)-anhängare har fått vatten på kvarn.
Med anledning av tårtningen av Åkesson vill jag säga:
Nej, det är inte ok att tårta någon.
Det är ett personangrepp.
Det är ett brott. Sålunda straffbart.
Samtidigt blir det lite tragikomiskt – när det sker mot (sd).
Jag är jätteledsen att säga det, men jag tycker så! Tyvärr.
Varför jag känner på det viset ska jag förklara lite närmre.
Även om jag fundamentalt står för individens rätt att uttrycka sin åsikt, hamnar (sd)s yttrandefrihet i uppenbar intressekonflikt med en annan stark grundsyn som jag tillsammans med en stor del av den svenska befolkningen står för, tillsammans med Sverige som stat och de flesta andra länder i världen, nämligen de mänskliga rättigheterna. Rätten till lika värde och frihet, att inte diskrimineras, rätten till liv, etc. En syn som inte direkt får plats i Åkessons partiprogram, enligt mig. Gränsen mellan att värna om att bevara sitt land med sitt kulturarv, nationalekonomi och välfärdssamhälle vs att vara direkt främlingsfientlig blir hårfin, när man inte tar hänsyn till människans värde och rättigheter. (sd) klantar sig gång på gång. Det läcker ut filmer som vittnar om att toppolitikerna inte alls är så tillrättalagda och ansvarstagande som de vill ge sken av att vara. De är retoriskt korrekta allt som oftast, åtminstone i nyktert tillstånd, och intelligensen är det säkert inget fel på. Och vad partiet står för är väl inte så farligt, tänker du? Någon måste ju ta tag i invandringsproblematiken, väl. Och det är ju bra att värna om sitt land, inte sant?
I (sd)s partiprogram, innehållande principprogram, talar man om att man ska värna om svenskhet, om svenska normer och värderingar. Dessa specificeras inte närmre, men det vet väl alla vad det betyder? Att vara svensk, menar jag. Att gå i kyrkan, att sjunga julsånger. Äta Kalles Kaviar och dansa runt midsommarstången. Fredagsmys med tacos och Coca Cola… Eller var det svenskt? Något av det? Njä, kanske inte. Att heta Anna eller Kalle då? Att ha ljust hår och blå ögon? Är man svensk då? Och inkluderad i svenskheten? Adoptivbarn – är de svenska? Och vi som gått ur Svenska kyrkan? Får vi vara med i Åkessons klubb? Är alla dialekter tillåtna? Eller ska det också vara homogent, det här med svenska språket alltså. Och vem ska exkluderas? Egentligen?
Jag har inget bra svar. Inte (sd) heller för så vitt jag vet har de aldrig definierat vad den här mystiska svenskheten består av. Vilka normer och värderingar vi riskerar få förstörda i vårt samhälle om De Där fortsätter att välla in är liksom lite diffust? Åkesson tänker att alla som kommer hit ska anpassa sig till det svenska samhället – ett argument som slits på av alla er som vill bevara Sverige. Men vad betyder det? Att anpassa sig. Om det är att inte elda upp bilar på Rosengård på grund av missnöje så är jag på. Klart man inte ska det. Om det gäller att inte hugga ner folk med kniv trots att man lider av posttraumatisk stress så är jag med. Det är ju fel. Om man ser ner på kvinnor och kallar dem horor, är man nödvändigtvis muslim då? Nej, det går bra att vara toppolitiker inom (sd) också och då verkar det vara okej, kanske för det blir ett svenskt beteende då ju. Eller?
Om du efter detta fortsätter hävda att (sd) har sunda värderingar så förstår du nog mer av vad den här svenskheten är, än vad jag gör. Testa att kika på partiprogrammet och ersätt begrepper ”svenska värderingar” med t ex ”ras” så förstår du kanske varför det är dags att tänka till. Är vårt land till för svenskar och inga andra, så ligger i alla fall flera av mina vänner och även en del släktingar i riskzonen att bli exkluderade av Jimmie och hans gelikar. ” Det bästa både för svenskarna och för invandrare vore om många invandrare återvänder till sina hemländer. ” står det i 2010 års partiprogram.
Vad jobbigt, tänker jag.
Vem ska bestämma vilka dessa ”många” är?
Det blir ju lite svårt om man ska fortsätta ha en demokrati då, för det är nog inte så att alla invandrade personer kommer att köa för att få lämna sitt nya liv som man byggt upp för att åka tillbaka till kaos, förstörelse och en möjlig död i sitt hemland? Och gäller återvändandet även danskar som bosatt sig i Sverige? Jag menar, de är väl inte en del av svenskheten? Man pratar ju trots allt om ett ”etniskt homogent Sverige”. Inte ens samerna är ju inkluderade i Åkessons definition eftersom de med sin särbehandlade status tydligen hotar Sveriges demokrati, även om de är klassade som den enda svenska urbefolkningen per definition. Märkligt kan man tycka. Ja, det är mycket som jag inte riktigt får ihop. Du förstår säkert saken bättre, om du är en av de 12-13% som tänkt rösta på Sverigedemokraterna 2014. Kanske kan du förklara det för mig…?
Tyvärr har jag själv nästan gett upp mina ansatser att försöka diskutera politik med (sd)-anhängare som jag känner och inte känner.  Det blir mest paj(tårt?)kastning (ursäkta det dåliga skämtet!) och lösryckta floskler. Jag möts ständigt av undermåligt förankrade påståenden om massinvandringens negativa resultat och en obeveklig homogenisering av invandrare som en enhetlig grupp: ”dom där” framställs som en hord tattare och pack som innebär problem och inget annat. Det ger mig liksom inget, en sådan diskussion. Och helt uppriktigt ska jag säga att jag förstår inte hur du tänker, du (sd)-anhängare. Ditt parti ser ju invandringen som ett nytt och massivt hot mot välfärden (det var ju inget hot på 60- och 70-talen då Sverige var helt beroende av arbetskraftsinvandringen) och partiet använder invandringen att onyanserat problematisera det svenska samhället. Samtidigt erbjuder Sverigedemokraterna inte några konkreta lösningar till problemet, men lyckas ändå vinna väljare! Det är onekligen skickligt, och en tydlig signal till alla andra partier att våga ta tag i frågan. Men att man som väljare röstar på (sd) för att ”de vågar lyfta frågan”…? Tja. Det är väl det som irriterar mig. Jag förstår nämligen inte alls hur du tänker! Hur ser deras politik ut på andra områden? Vad ska man konkret åstadkomma i invandrarfrågan? Allt annat verkar vara mindre viktigt, bara vi är överens om att allt är invandrarnas fel. Eller?

Men, ja.. jag vet. Vi har så väl tanke- som yttrandefrihet i det här landet, vilket är helt avgörande för en demokrati. Alltså får du gärna tänka fritt och välja att sympatisera med drömmen om ett etniskt rent Sverige om du nu råkar vara sverigedemokrat. Yttrandefrihet är något bra som jag personligen är väldigt stolt över att vi har! Men även yttrandefriheten bär respekt och ansvar med sig. Yttrandefriheten är inte absolut utan har sina gränser och dessa går enligt lag bland annat vid rasistiska påhopp och hets mot folkgrupp.
I övrigt: yttra dig bäst du vill!
Personligen älskar jag att yttra mig! 😀
Och jag önskar verkligen att alla, inklusive tårt-tanten, ville bemöda sig med att argumentera emot (sd) istället för att ödsla en god efterrätt i Jimmies ansikte. Nu orkade hon av okänd anledning inte argumentera mot (sd) utan lade all energi på att baka en tårta och köa för boksignering istället. Eller kanske köpte hon den på ett konditori, vad vet jag? Hur som helst blev väldigt få ord sagda under tårtningen.
Hur mycket jag än vill säga att Ordets makt alltid kommer att vara starkare än en knuten näve eller en tårta i huvudet för den delen, så är jag inte säker på att jag tror det i alla lägen. Ibland har handling större effekt – inte för att det gör tårtningen legitim, utan för att den får större uppmärksamhet. Media frossar i tårtattacken. (sd) är sannolikt kränkta. Tårt-tanten är arresterad. SÄPO ber om ursäkt och grämer sig över att de inte lyckades försvara Åkesson under attentatet. Attentatet. Ordet smakar absolut inte gräddigt. Ett attentat smakar mer som brandrök och explosioner än som en gräddtårta. Inte för att jag vill förringa en tårta och den förödelse den kan åsamka, inte alls. Men vi kanske kan enas om att det inte är i kaliber med ett grovt våldsbrott. Alltså, jag menar personangrepp med våldsinslag och hot, som att vara tre mot en. Där man måttar sparkar, puttar, provocerar och hotar med järnrör som man plötsligt beväpnar sig med när man är i numerärt överläge? Där man droppar rasistiska och sexistiska kommentarer? Ja, allt det där som vissa brukar tillskriva invandrargäng, du vet. Fast i det här fallet var det tvärtom. Det var nämligen svenska toppolitiker som utgjorde det hotfulla gänget. Och då blev det plötsligt legitimt att mucka med allt och alla som:
1. inte ser ut att lida av svensk (vågar man skriva arisk?) överklasshybris
2. som inte är män
3. som inte går klädda i kostym och bär titeln talesperson för ett riksdagsinvalt parti.
Ursvensk dubbelmoral at its best?


Det är precis här det komiska kommer in i tårt-terrorn mot Jimmie! (sd) tycker tydligen det är rätt okej att springa runt och spela Allan i huvudstaden i samlad trupp. Det slätas över, det tystas ner. 
Järnrör, vad är det liksom…
Men en tårta i huvudet vid en boksignering?!?
Nej, då jävlar! Då är det ALLVAR!
Och då kan jag inte hjälpa att jag drar lite på smilbanden, även om tårtning må vara ett hot mot yttrandefriheten.
I min värld är (sd) ett hot mot mångfalden, mot välfärden och mot Sverige som del av världen!
Och är det en tårta som krävs för att bilda opinion så är det nog hög tid för hela Sverige att börja baka. Invandrarfrågan är uppenbarligen viktig nog att diskutera över gränserna, och vad kan då vara bättre än att göra det över en kopp svenskt (?) kaffe och en gräddig tårtbit – dock inte i huvudet!

Share on Facebook

Tweet

Follow us

Share

Share

Share

Share

Share