Mikropaus från filantropin
Självreflekterande konstaterande: Ja, jag älskar människor! ❤️ Bara inte dig. Just nu.
Självreflekterande konstaterande: Ja, jag älskar människor! ❤️ Bara inte dig. Just nu.
Jag är en människa som av naturen är ganska öppensinnad och generös i mina tankar. Jag brukar inte döma människor och jag är rätt tolerant och accepterande. Alla har sina fördelar och nackdelar liksom. Men jag har ett litet problem. Problemet är min man. -”Don´t we all!” kanske du tänker då och nickar igenkännande. Har… Läs mer COD – the Widowmaker
Är du också en sån där som funderar mycket? Som grubblar lite extra innan man somnar, inte nödvändigtvis av oro utan mer för att försöka rensa upp. Som tänker så det knakar lite i huvudet ibland? Är din bästa vän också din smartphone och Google, där du många gånger per dag snabbt kollar upp nya… Läs mer Mentalt högtryck deluxe
Såg nå’n Fejsbook-reklam från Interflora på en jättefin ”krispig” vårbukett man kunde vinna. Tulpaner. Förvisso fantastiskt fräscht och trevligt! 💐 Men varför i hela friden använder folk ordet ”krispig” när det handlar om tulpaner? Och luft, det konstigaste av allt. Luft kan väl inte vara krispig! Nä, nå’n ordning får det väl i alla fall… Läs mer Krispigt? Knappast!
– ”Om man tänker på livet som en lång resa, så är det här bara en kort stunds väntan mellan två tåg”, sa Han och bröt den förlamande tystnaden med uppriktig godhet i rösten när han såg mig stå där, ensam och rådvill. Jag var sannolikt en sorgsen syn, hastigt övergiven av Hoppet, snabbt infångad… Läs mer Perrong 2
De mänskliga hjärnan är en magisk manick – eller ett fantastiskt fenomen, vilket du vill. Det mest komplexa i vår kropp är just denna lilla en-en och en halvkilosklump av grå massa… Klumpen som rymmer enorma mängder information med en kapacitet som övergår vårt eget förstånd att ta in, är en mekanism fylld av oändlig… Läs mer In i bubblan en evighetssekund
Varför är vi människor oftast så rädda för förändring? För det okända. Det otrygga. Det osäkra. Det ligger väl i vår natur, antar jag. Människan är ett komplext vanedjur som rätt motvilligt vågar sig ut i ovissheten. Ett vanedjur som snarare klamrar sig fast vid de slentrianmässiga rutinerna och den trygga vardagsstabiliteten, vilka å ena… Läs mer Det Okända
Kära dagbok. Igår hade jag skoj med livet som insats, vilket återspeglas idag. Och inatt! Låt mig berätta… Jag köpte en bra deal på nätet, du vet från ett sån’t ställe som har svinbra priser på kul grejer, tjänster och upplevelser som man egentligen inte behöver men köper ändå för att det är så billigt.… Läs mer 3×20 minuter=1 eon av smärta
Hittat lite gamla texter och dikter från Postis (!) och annat som jag skrivit. På 1900-talet. Typ 1991. I Staffanstorp. Och framåt genom åren. 😊 ENJOY, eller nåt. ——————— Denna är från lite senare i livet: HJÄRTATS VÄNTRUM ”Varmt välkommen in, sa Hjärtat Tro inte att Du stör. Hon har suttit länge tyst Och väntat… Läs mer Eko från det förflutna
– Vad fan har jag gett mig in på? – Det kommer aldrig att gå. Aldrig. För mycket att göra på för liten tid. – Äh, det kommer att gå skitbra! Jag är stark, jag kan, jag vill, jag ska! – Jag klarar det, bara vänta och se! Just go with the flow! – Ååå… Kan… Läs mer Kapten utan självkontroll